Glöm debatten om det ska vara skinka, champinjon, kebab, lök eller tomat på pizzan. Nya debatten vad det gäller pizzatopping är istället tupptestiklar, bilarver eller mjölmaskar. I alla fall om underhållande podden Ätbart?, som i helgen under årets Ekorunda bjöd på detta på Bokeslundsgården, får bestämma. Förvånansvärt smaskigt var den gemensamma reaktionen från oss som smakade.
I helgen som gick var det alltså Ekorundan här i Skåne. Målet med lördagen var att, utöver tomt- och hustittande, hinna med två olika gårdsbesök. Det visade sig senare att dagens första punkt innehöll på tok för mycket spännande, så vi kom aldrig riktigt vidare utan blev istället nöjt kvar där.
Ekorundan 2016 innebar att hela 19 skånska ekologiska gårdar gjorde gemensam sak och bjöd de som ville på smakprov från deras gård på deras gårdar. Dessutom gavs möjligheten två gånger var under lördagen och söndagen till en rundtur på de olika bondgårdarna. Då guidad av bonden själv. På Bokeslundsgården (som det är väldigt lätt att glömma det första s:et i…) var det därmed bonden Johan Widing som höll en tokigt intressant och kunskapsrik guidning. Man fick lära oss allt från kloka odlingstips till att tunga kor är bra för att hålla borta sork (då korna packar jorden och gör det svårt för sorkarna att skapa sina tunnelsystem…), till hur tillgivna bina egentligen är sin drottning (Drottningen är död! Länge leve drottningen!) och att ankorna, gässen och hönorna självmant traskar in i sambandet med mörkrets ankomst (Räven kommer! Räven kommer! På riktigt då. Hönsen ”skriker inte varg” om räven, utan den rackaren är allt som oftast och snokar efter skymningen för att få sig en kylling eller två att börja sitt nattpass med…).
Widing och hans familj är inspirerande. Började med ett litet växthus för att de tyckte maten i butiken inte var tillfredsställande nog. Det har nu mynnat i en fin odling av diverse grödor så som zucchini, grönkål, pumpor, olika potatissorter (bl.a. röda och blåa, perfekta för monstermos…), chilis, betor, o.s.v. som de utöver att själva njuta av också säljer genom gårdsbutik och till restauranger. En dialog med krögare i närområdet har också lett till att de bl.a. har en stor population av ankor, då ankägg visat sig vara en vara som det funnits ett otippat vakuum efter.
Extra roligt att största delen av beståndet är blekingeankor. Denna lantras upptäcktes, eller snarare återfanns, så sent som 1994 på Ungskär i östra delen av blekingska skärgården (grannö till Långören, som Feffans släkt varit lotsar på för över 100 år sedan…). Där hade en grupp ankor levt utan att, likt alla andra runt om i riket, blandas med andra ankraser. Blekingankan lever för övrigt som i något form av harem, då en grupp oftast består av en hane och tre-fyra honor.
Direkt vid ankomst så kändes doften av våffla. Bara det kan ju få en att vilja stanna någonstans för evigt. Det bjöds på steget annorlunda tillbehör i form av rödbetssirap. Å grädde då. Mycket grädde. Grädde är gott. Rödbetssirap är för övrigt något som kommer testas att göras här hemma framöver. Väldigt friskt och härligt.
Medans vi sedan spankulerade runt på gårdsplanen och spanade in vad för godsaker vi skulle köpa med oss hem (det blev olika potatisar, några zucchinis och ett par av favoriterna från gårdens fantastiska honung…) så började podden Ätbart?, med Sandra Mastio (Sveriges Mästerkock 2015) och André Fasth, sända live från gården. Ordet pizza ekade över gårdsplanen och alla tre av oss (Feffanies och dagens chaufför och hederskarl Kwakum…) rusade över och blev därmed biaktörer i dagens pod.
Pizzorna som uppenbarade sig såg ljuvligt perfekt bakade ut. Styva bottnar och bubbliga smått brända kanter. Men det var inte det som var det anmärkningsvärda med dem, även om en perfekt pizza-botten i sig alltid är anmärkningsvärt. Kockarna från Ätbart? bjöd nämligen in alla som ville smaka med en viss finurlig ton i rösten och något om ”den som vågar…” som fick en att förstå att något extra roligt var en del av pizzorna. Alla tre i sällskapet högg glatt in.
Persilja, ett perfekt tillbehör till testikel.
Efter en (kanske t.o.m. två… ) slice(r) från de olika pizzorna nöjt glidit ner var det dags för gissningslek med oss i publiken. Att det var larver på den första pizzan hade vi redan lyckats gissa oss till, då formen av något runt och lite räfflat som gömde sig under osten var någorlunda lätt att identifiera. Vi fick reda på att detta var bilarver som skördats från Bokeslundsgårdens egna kupor och sedan bl.a. rostats innan de hamnade på pizzan. Konsistensmässigt så var det lite som rostad majs. Ett lite krispigt skal med ett mjukare inre. Skulle onekligen inte vara oss emot att finnas att köpa i butik och integrera i vissa maträtter. Tokigt nyttigt och (likt nästa ingrediens…) tokmaxad med protein och olja. Mer åt näringsinnehållet av en nöt än ett djur (nötkreatur inkluderat…).
Nästa ingrediens, som var på båda pizzorna, var lite mer svårgissad, då den hade både rostats och sedan så gott som pulveriserats innan den strötts över båda pizzorna. Det var bagarnas antagonist. Den fruktade mjölmasken, som nu det hittats ett riktigt bra användningsområde för. Man fick inte så stort grepp om smaken får sägas, så det var varken bu eller bä som tillbehör. Även om det extra proteinet och nyttiga oljorna givetvis var ett stort plus direkt. Skoj nog bjöds vi även på att testa några mjölmaskar som inte pulveriserats. Väldigt fina och krispiga små rackare, som definitivt skulle göra sig som snacks till nästa biobesök.
Pizza nummer två hade också en ingrediens vi inte ätit innan. En liten vit köttbit ett par cm lång och någon cm hög som var svår att identifiera både till syn och smak. Feffan tyckte det påminde om pilgrimsmussla i konsistens, då den lika lätt gick att trycka sönder mot gommen och Stephanie tyckte det påminde om en ugnsbakad rotfrukt. Det var i själva verket en tupps testikel (a.k.a. pungkula, sädeskörtel, pungsten, manlig könskörtel, und so weiter…) som var huvudingrediens på pizza nummer två. Det fick bli att testa varsin testikel även utöver på pizzan. Helt klart en kroppsdel som också borde nyttjas istället för att slängas vid slakt. Det var testikel nummer två som någon av Feffanies testat, då alltid fantastiska och evigt underskattade Tempo på Möllan för några år sedan under en period hade en fantastiskt rätt i form av fårtestikel på menyn. Likt bräss anas att testikel är en kroppsdel som delar ett rum i hälften. Ena halvan kommer tycka det är fantastiskt, andra halvan kommer tycka det smakar skit. Det förutsatt att provsmakarna inte vet vad det är innan de smakar det då. Kunskap i detta fallet skulle nog få betydligt färre att tycka det var gott. Under dagen serverades det också bland annat friterad tuppkam, något som vi tyvärr missade.
Tanken med att ta vara på ett helt djur är ju helt rätt om man nu väljer att äta djur. Att äcklas av en pungkula när man utan eftertanke äter en röv är för oss oförståeligt. Eller för den delen att äta en räka, men inte klara av en larv.
Vilken dag det blev! Som vanligt hanns mindre än man tänkt, men vad gör det om 100 år…
Omsorgsfullt odlade tomater. Knappt man vågar köpa med sig, då de är så nära man kommer medelhavstomater här i norr. Efter det funkar inte affärsköpt…
Ni är helt fantastiskt intresserade av helheten! Jag kommer följa er! Kram från kusin Viola👍👍
Hej! Man tackar ödmjukast, vad roligt <3 ! Många kramar till dig!