JAG MÅ HAN LEVER(PASTEJ)

Man ska visst veta att man blivit vuxen den födelsedagen man börjar få sockar i present. Check på det redan för några år sedan. Det kom långt före körkort, bostadsköp och andra vuxensaker som fortfarande väntar. Är dock inte säker på vad det är för tecken att man får en hjortlever i present. Oavsett så är det en trend jag hoppas håller i sig, då färsk lever är en lyx att äta både smörstekt och som ljuvlig pastej.
img_7996

Intag av diverse ljuvliga onyttigheter…

Idag var fjärde gången jag vaknade som 36-åring. Jag föddes nämligen den 11 oktober 05:13 1980. Å då jag verkligen inte är någon morgonmänniska, så var första presenten att min älskling gav mig en sovmorgon. Väldigt uppskattat.

Extra fint med att fylla just 36 är att vetskapen att man fortfarande blommar. I alla fall enligt vad KENT påstår, då ju ”förruttnelsen börjar precis när vi fyllt 37 ” enligt de rackarna. Exakt en månad kvar tills en rejäl drös härliga människor tillsammans med oss ska gå och se dem med oss här i Malmö. Härligt värre.

Jag tycker faktiskt verkligen om att bli äldre. Man är självsäkrare och lugnare i sig själv. En av anledningarna är troligen att man generellt har mer pengar, vilket i och för sig på hög är menlöst men onekligen ger en frihet i dagens värld. Så man vågar leva sitt liv. Man börjar dessutom få mer klart för sig vad som verkligen betyder något, vilket leder till tydliga målsättningar (stora som små…). Behovet av status minskar för varje år, efter att troligen ha pikat någon gång under gymnasiet. Man vågar mer välja vem man lägger sin tid på istället för att vara alla till lags, så energitjuvar fasas ut. Det räcker dessutom numera med en halv pizza för att bli mätt, istället för 1,5 som det var för 10-15 år sedan… und so weiter, und so weiter…

Bland det få saker som blivit sämre är väl att man märkt att man blivit snäppet slöare i steget när man lirar boll, att man börjat få skador i form av muskelbristningar om man inte värmer upp, att kroppen kräver någon timmes mer sömn efter ett hårt träningspass (i och för sig är det riktigt skönt att sova…), att ens konsekvenstänk utvecklats så man måste utmana sig oftare för att inte bli rädd (givetvis positivt på sitt sätt…) och att jag senaste åren börjat få mina första bakfyllor. Det sistnämnda inte heller helt fel i och för sig, då det påminner en om hur dåligt alkohol egentligen är för kroppen. Även när man inte blir bakfyll när man är 20-30 år… För det är inte som när man som 25-åring vaknade dagen efter en fest och kände att ”nu hade det varit gott med en innebandymatch…”. Those days are gone.

 

2016-10-11-17-24-01
Stephanie bakar en mastodonttårta

img_3270
”Äh, klart jag inte har slickat på vispen… vem skulle göra en sådan sak?”

Nåväl, nu tänkte jag inte detta inlägg skulle handla om alkoholens tveksamma plats i vårat samhälle, utan om den härliga födelsedagen fantastiskt orkestrerad av min fina sambo och trolovade Stephanie. Här hemmavid blev det en fantastisk buffé med gräddtårta, kakor, bullar, praliner och massvis annat gott med några fina vänner. Gotte och skitsnack. Perfekt med andra ord. En bonuslyx att vara kär i och sambo med Stephanie är onekligen att man aldrig riskerar att stå utan nybakat om man inte själv väljer så.

Dagen firades dessutom kontinuerligt under dagen med rejält många härliga grattis-hälsningar från såväl gamla som nya vänner genom telefonsamtal, SMS, Facebook, Instagram och till och med brev. Dock inte en enda brevduva. Satt i och för sig en rejäl skörd duvor på husfasaden mitt emot. Har de samma problem som Postnord senaste tiden så kan det ju mycket väl varit duvor med meddelanden ämnade för mig. Underbart härligt med alla hälsningar i all fall! Tack alla som grattat! Onekligen en härlig egoboost.

Det är inte lika mycket He-Man-, Star Wars-, Transformers- eller MASK-gubbar som när man var yngre (även om de fortfarande kan dyka upp i något paket…) kan avslöjas. Å då jag ändå avslöjat vad det inte blev i present, kan vi lika gärna ta en snabb genomgång av presentskörden. För vem är inte nyfiket lagd!
Jag älskar verkligen böcker. Speciellt som present. Böcker symboliserar för mig kunskap och dröm i samma förpackning. Att ge bort en möjlighet till utveckling eller flykt in i andra världar är så vackert det kan bli enligt mig. Därför var det härligt att få en hel drös med böcker.

Det var härlig inspiration i form av två kokböcker. En fylld med Paleo-recpt. Mums – verkligen ett sätt att äta som tilltalar mig. Hej då matkoma om man håller sig till det. Kokbok nummer två var fylld med recept från Lancres mest berömda häxa, i form av Nanny Ogg (alla som inte läst Terry Pratchetts otroliga Discworld-serie, jag är avundsjuk på den värld ni har framför er… börja med någon av böckerna med Döden som huvudkaraktär enligt mig…).
Det blev också en fantastisk lovande bok av mannen bakom Stardust, Neil Gaiman, nämligen The Ocean at the End of the Lane. Verkar helt underbar. Om man kan ha en favoritförfattare utan att ha läst någon bok med personen i fråga så ligger Neil Gaiman och William Goldman bra till för mig. Nu kommer jag läsa än snabbare i The Long Utopia, då man vet att den rackaren ligger och väntar i bokhögen. Jag fick också en fantastisk katt-almenacka (kisar är bäst, ingen protest…), som redan är upphängd och nu väntar jag ivrigt på januari för att få se vilken kise som ska få pryda januari månad. Man får inte tjuvkika!

Häftigt nog såg Stephanie också till att utmana mig rejält, då hon anmält oss till ett traillopp i mörker redan om två lördagar, den 29 oktober, när vi besöker Stockholm. Tillhörande till det var ett par bra löparsockar och en riktigt bra pannlampa.

Pannlampa är en riktig kanon bra-att-ha-sak, då man då lättare inspirerar sig ut i naturen för upptäcktsfärder. Tänkte köpa en hur länge som helst utan att komma till skott. Desto färre begränsningar man har i livet, desto mer kommer man uträtta. Tror den kommer bli flitigt använd genom åren. Ska bli riktigt häftigt att testa att löpa lopp i mörkret. Springa ute i mörker är väl något man egentligen aldrig gjort, bortsett från kortare sekvenser som barn och tonåring då.
Dessutom bjöd Stephanie mig till att fara till Ristafallet i Åre. Där spelades scener från Ronja Rövardotter in. Min absoluta favoritfilm som liten, jag kollade på den på repeat mer eller mindre. Vid Ristafallet spelades scenerna med Glupafallet in. Så vi ska se upp för vildvittror och akta oss från att trilla i fallet. En av de jobbigaste scenerna att titta på som liten parvel.

Det blev också lite bra-att-ha-saker, t.ex. ett härligt skägg-shampoo (som var ljuvligt härligt att skumma skägget i…). Å så då 1,6 kg hjortlever. Så det blev lunch och middag idag, på en bädd av rårivna grönsaker. Så paleo-boken har redan satt sina spår. Å idag har jag gjort en hjortleverpastej, som jag får erkänna är en av de finaste leverpastejer jag ätit. Avnjuts idag med syrad rödkål, en sällan skådad fantastisk kombo.
Det kommer snart att komma ut ett recept på denna leverpastej, som var hämtat från Kajsas kokbok. En av Stephanies loppisfynd från förra veckan. Överlag så börjar det blir mer och mer uppenbart att äldre recept is da shit gällande speciellt klassiska rätter. Livet leker.

/ Feffan

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *